Ipsativa och normativa svarsformat i personlighetstest
Personlighetstest kan konstrueras på olika sätt. Två begrepp som ofta dyker upp är normativa och ipsativa test.
I ett normativt personlighetstest bedömer personen varje påstående separat. Resultatet kan sedan jämföras med en normgrupp och användas för att beskriva hur högt eller lågt personen ligger på olika personlighetsdimensioner.
Ipsativa test bygger traditionellt på att personen tvingas välja mellan olika alternativ, så kallad forced choice. Klassisk ipsativ poängsättning skapar problem när personer ska jämföras med varandra, eftersom resultaten är beroende av individens övriga resultat.
Forced choice behöver inte längre ge ipsativa resultat
Här har psykometrin utvecklats.
Moderna modeller, bland annat IRT-baserade metoder, gör det möjligt att använda forced-choice-frågor och ändå skapa normativa skattningar som kan jämföras mellan personer.
Det är därför viktigt att skilja mellan svarsformatet och hur testet poängsätts. Ett test kan använda forced choice utan att slutresultatet blir klassiskt ipsativt.
Kan forced choice minska skönmålning?
Ett vanligt argument för forced-choice-format är att det blir svårare för kandidaten att välja det uppenbart mest attraktiva svaret.
Forskningen ger visst stöd för detta. Forced-choice-test kan minska påverkan av skönmålning, särskilt när svarsalternativen är väl balanserade i hur socialt attraktiva de framstår.
Det innebär däremot inte att metoden gör ett test immunt mot skönmålning. Resultatet beror bland annat på hur frågorna är konstruerade och hur svaren poängsätts.
UPP använder ett normativt format
UPP Personality använder ett normativt svarsformat, där varje personlighetsdimension kan jämföras med en relevant normgrupp.
I UPP hanteras skönmålning istället genom en separat mätning av social önskvärdhet och statistisk korrigering av de personlighetsdimensioner som påverkas.
Det finns alltså inte ett enda korrekt sätt att konstruera ett personlighetstest. Det viktiga är att testleverantören kan visa hur resultaten genereras, hur skönmålning hanteras och att de psykometriska egenskaperna är dokumenterade.
Sammanfattning av rapporten
Skönmålning är ett stort problem vid användning av personlighetstest i självrapportformat. Ett vanligt sätt att försöka lösa detta problem är att använda jämförande, eller ipsativa, svarsformat. Den ansatsen har många problem. Dels innebär den besvärliga psykometriska problem, dels upplevs den som negativ av de testade. Ipsativa format bygger på jämförelser inom individer och kan logiskt sett inte användas för jämförelser mellan individer, något som gör dem i princip oanvändbara vid urval. Forskning visar dessutom att ipsativa format inte lyckas eliminera effekterna av skönmålning. Det kan man emellertid göra till åtminstone 90 % med ett normativt svarsformat och användning av särskilda skalor för att mäta social önskvärdhet. Dessa skalor används sedan i statistiska modeller för korrektion. Eftersom kvinnor och invandrare skönmålar mindre än andra grupper missgynnas de om man inte korrigerar.