Manipulerande, impulsiv, känslokall och hänsynslös. Drag som få organisationer önskar, men som lika få ändå väljer att testa. Denna gång ska det handla om den mörka triadens mörkaste drag: Psykopati.
Vad är psykopati?
Psykopati är ett begrepp som består av en rad avvikande och dysfunktionella drag. Personer med psykopatiska drag kännetecknas av empatilöshet, frånvaro av ånger, oförmåga att följa sociala normer samt ett bristande känsloliv. Enligt den tre-delade modellen för psykopati delas draget upp i tre olika delar eller undertyper: impulsivitet, djärvhet och elakhet (Patrick et al., 2009). Impulsivitet innebär här att psykopater har en oförmåga eller nedsatt förmåga till självreglering, impulskontroll och planering. Djärvhet innebär en blandning av socialt självförtroende, stressimmunitet och riskbenägenhet. Elakhet innebär här låg eller ingen empati för andra, ett manipulativt förhållningssätt och en känslokyla.
Hur vanligt är psykopati?
Som för de flesta psykologiska drag är det inte heller här enkelt att ange exakt hur vanligt psykopatiska drag är i befolkningen. Beroende på mätinstrument skiljer sig resultaten åt. Ett instrument som kallas PCL-R (Psychopathy Checklist-Revised; Hare, 2020) används ofta och anses vara den gyllene standarden för att uppskatta psykopati i dess ”kliniska form”. Det ska dock tilläggas att psykopati saknar en egen diagnos i DSM-5 och i ICD-10, men draget överlappar delvis med det som kallas för antisocial personlighetsstörning i dessa diagnostiska manualer. I alla fall har en systematisk översikt uppskattat att omkring 4,5% av befolkningen har psykopatiska drag (Sanz-García et al., 2021). Dock verkar denna uppskattning vara överdriven då siffran ligger på runt 1% när just PCL-R används för att skatta psykopati (Coid et al., 2009; Hare, 1998; Sanz-García et al., 2021).
Vilka har psykopatiska drag?
Är det främst män som har psykopatiska drag? Finns det någon skillnad i psykopati mellan olika organisatoriska roller? Svar: Ja, och ja. Fortsättningsvis kommer vi att släppa den ”kliniska psykopatin” och i stället gå över till att prata om forskningen som rör psykopatiska tendenser i bred mening, mer specifikt utifrån den mörka triaden (Paulhus & Williams, 2002).
Till att börja med visar studier att psykopatiska tendenser är vanligare bland män än kvinnor (Sanz-García et al., 2021; Muris et al., 2017). För de övriga dragen i den mörka triaden (machiavellianism och narcissism) är könsskillnaderna mindre tydliga, även om män i genomsnitt skattar något högre än kvinnor (Muris et al., 2017). För det andra visar studier att psykopati är vanligare i chefsroller än i andra roller (Babiak et al., 2010; Spencer & Byrne, 2016). En möjlig del av förklaringen till att psykopati är vanligare i chefsroller kan kopplas till det första exemplet, att män i genomsnitt uppvisar högre nivåer av psykopatiska drag än kvinnor. Vilka innehar oftast en chefsposition? Jo just det, män. Och vilka är mest psykopatiska? Jo just det, män. I och med att män i högre utsträckning har psykopatiska tendenser i jämförelse med kvinnor kommer chefsrollen också i regel vara mer ”psykopatisk” då män oftare sitter på chefsposter. Men detta är antagligen bara en del av förklaringen kring varför psykopati i bred mening är vanligare i chefsroller. En annan möjlig förklaring är att psykopatiska tendenser kan gynna en individ att nå högre organisatoriska roller. Dessa personer är ofta skickliga och charmiga manipulatörer. Lägg därtill till deras bristande empati så har du en kombination som ger möjlighet att obesvärat manipulera och nå den makt eller det inflytande de eftersöker, oavsett vem som står i vägen. Det ska sägas att dessa förklaringar är spekulativa. Oavsett vad visar forskningen generellt att män i genomsnitt uppvisar mer psykopatiska tendenser än kvinnor, och att motsvarande mönster även gäller mellan chefer och icke-chefer.
Psykopati i organisationer
Tidigare i denna serie har vi flitigt diskuterat vad olika drag har för relation till två välbeforskade begrepp inom arbetspsykologin: OCB (occupational citizenship behavior) och CWB (counterproductive work behavior). Kort och gott är OCB prosociala och önskvärda arbetsrelaterade handlingar, medan CWB innefattar olika kontraproduktiva arbetsbeteenden. När det gäller OCB och psykopati utifrån den mörka triaden är korrelationen negativ (-.18). Detta innebär att när graden av psykopati ökar så minskar sannolikt graden av prosociala handlingar. Det ska sägas att det inte är ett jättestarkt samband, men trots det ett betydelsefullt sådant. När en ser till relationen mellan psykopati och CWB har vi en helt annan spelplan att förhålla oss till. CWB och psykopati korrelerar till hela .53 (!), en relation en forskare kan söka efter ett helt yrkesliv utan framgång. Detta är med andra ord ett ovanligt starkt samband för psykologisk forskning, och innebär att när graden av psykopatiska tendenser ökar, så ökar mycket sannolikt förekomsten av kontraproduktiva arbetsbeteenden. För det tredje visar forskning på ett svagt men negativt samband mellan arbetsprestation och psykopati (Roth & Klehe, 2024). Sammantaget tyder detta på att psykopatiska tendenser hänger samman med färre prosociala handlingar, fler kontraproduktiva beteenden och något lägre arbetsprestation (Roth & Klehe, 2024; Pletzer & Abrahams, 2025).
Psykopati i chefsrollen
Som vi har varit inne på är psykopatiska tendenser mer vanligt hos chefer i jämförelse med icke-chefer. Sannolikheten att stöta på en person med psykopatiska tendenser när en chefsroll ska tillsättas är dock inte det enda som gör det viktigt att mäta i detta sammanhang. Utan det är även det som står på spel för organisationen då en chefsroll har potential att påverka en organisation mer än en icke-chef. Forskning visar att psykopatiska tendenser hos chefer kan få negativa konsekvenser för andra kollegor, lönsamheten och för organisationen i sin helhet. Ett första exempel är att medarbetare med chefer som uppvisar psykopatiska tendenser rapporterar högre nivåer av emotionell utmattning (Wechtler et al., 2025). Ett andra exempel är att psykopati har en starkare koppling till CWB för högre uppsatta roller än lägre roller (Roth & Klehe, 2024). Detta är särskilt problematiskt eftersom chefer har större makt och inflytande över andra, vilket innebär att deras beteenden (positiva såväl som negativa) tenderar att få större spridningseffekter i organisationen. Samtidigt, som vi varit inne på tidigare, visar forskning att chefer i genomsnitt uppvisar något högre nivåer av psykopatiska drag än övriga anställda. Sammanlagt tyder forskningen på att psykopatiska drag hos chefer kan vara särskilt skadliga. Det gäller både genom deras egna kontraproduktiva beteenden på arbetsplatsen och genom den negativa påverkan de kan ha på sina medarbetares attityder, till exempel lägre arbetstillfredsställelse (Mathieu et al., 2014; Mathieu & Babiak, 2016; Spencer & Byrne, 2016).
Vad tar vi med oss från det här då?
Sammantaget pekar forskningen mot en tydlig slutsats: psykopatiska tendenser är inte bara ett intressant personlighetsdrag i teorin, utan ett personlighetsdrag som kan få mycket konkreta konsekvenser i arbetslivet. När dessa drag förekommer i organisationer (särskilt i chefsroller) kan de påverka allt från arbetsklimat och medarbetares välmående till prestation och organisatoriska resultat. Samtidigt visar forskningen att psykopatiska drag inte är ovanliga, och att de i vissa fall till och med kan underlätta vägen till maktpositioner (Germain, 2024).
Detta gör frågan om mätning särskilt viktig. Organisationer lägger ofta stora resurser på att kartlägga kompetens, potential och prestation, men betydligt mindre på att identifiera destruktiva personlighetsdrag som kan få omfattande negativa konsekvenser. Att inkludera välgrundade psykologiska mätinstrument i rekrytering och ledarutveckling handlar därför inte om att stigmatisera individer, utan om att minska risker och skapa bättre förutsättningar för hållbara organisationer. Om organisationer vill förstå vilka egenskaper som bidrar till framgång behöver de också våga mäta de egenskaper som riskerar att underminera.
Av Fredrik Stannow & Axel Josephson
Referenser
Babiak, P., Neumann, C. S., & Hare, R. D. (2010). Corporate psychopathy: Talking the walk. Behavioral sciences & the law, 28(2), 174-193.
Coid, J., Yang, M., Ullrich, S., Roberts, A., & Hare, R. D. (2009). Prevalence and correlates of psychopathic traits in the household population of Great Britain. International journal of law and psychiatry, 32(2), 65-73.
Germain, M. L. (2024). Psychopathy, Leadership, and Strategies for Human Resource Professionals. In Psychopathy in the Workplace: Coping Strategies for Employees (pp. 185-199). Cham: Springer International Publishing.
Hare, R. D. (1998). Psychopaths and their nature: Implications for the mental health and criminal justice systems. In T. Millon, E. Simonsen, R. D. Davis, & M. Birket-Smith (Eds.), Psychopathy: Antisocial, criminal, and violent behavior (pp. 188–212). Guilford Press.
Hare, R. D. (2020). The PCL‐R assessment of psychopathy. The Wiley international handbook on psychopathic disorders and the law, 63-106.
Mathieu, C., & Babiak, P. (2016). Corporate psychopathy and abusive supervision: Their influence on employees’ job satisfaction and turnover intentions. Personality and Individual Differences, 91, 102-106.
Mathieu, C., Neumann, C. S., Hare, R. D., & Babiak, P. (2014). A dark side of leadership: Corporate psychopathy and its influence on employee well-being and job satisfaction. Personality and Individual Differences, 59, 83-88.
Muris, P., Merckelbach, H., Otgaar, H., & Meijer, E. (2017). The malevolent side of human nature: A meta-analysis and critical review of the literature on the dark triad (narcissism, Machiavellianism, and psychopathy). Perspectives on psychological science, 12(2), 183-204.
Paulhus, D. L., & Williams, K. M. (2002). The Dark Triad of personality: Narcissism, Machiavellianism, and psychopathy. Journal of Research in Personality, 36(6), 556–563.
Patrick, C. J., Fowles, D. C., & Krueger, R. F. (2009). Triarchic conceptualization of psychopathy: Developmental origins of disinhibition, boldness, and meanness. Development and psychopathology, 21(3), 913-938.
Pletzer, J. L., & Abrahams, L. (2025). Personality and job performance: A review of trait models and recent trends. Current Opinion in Psychology, 65, 102054.
Roth, L., & Klehe, U. C. (2024). The enemy within one’s own ranks: Meta-analysis on the effects of psychopathy on workplace-related behavior. Journal of Applied Psychology.
Sanz-García, A., Gesteira, C., Sanz, J., & García-Vera, M. P. (2021). Prevalence of psychopathy in the general adult population: A systematic review and meta-analysis. Frontiers in Psychology, 12, 661044.
Spencer, R. J., & Byrne, M. K. (2016). Relationship between the extent of psychopathic features among corporate managers and subsequent employee job satisfaction. Personality and Individual Differences, 101, 440-445.
Wechtler, H., Boedker, C., & Connell, J. (2025). Leader psychopathy and workplace emotional exhaustion: An illustration of uneven distribution of psychosocial hazards within organisations. Safety Science, 184, 106756.